|
Skrivet av Administrator
|
|
2006-02-10 |
Kortfattad historik över Gumbodahamn
Gumbodafjärden utgör inseglingsled för Gumbodahamn. Sedan urminnes tider har det funnits ankarplats för fartyg i fjärdens innersta del, den s.k. Klöven.
Från slutet av 1600-talet höll man här höstmarknad. Affärsmän från bl.a Umeå fraktade med båt upp de varor som de skulle sälja på marknaden och tog i retur tjära, bräder, smör, skinn m.m. som man bytte till sig eller köpte av bönderna.
På grund av den årliga landhöjningen måste i början på 1800-talet en ny ankarplats anläggas vid Sandudden, en bit längre ut i fjärden.
Samtidigt började också Nysätraborna att bygga en ny väg från Ånäset till Gumbodahamn. Den gamla vägen till hamnen gick från Gumboda.
I slutet av århundradet måste ankarplatsen flyttas igen, nu till nuvarande kajplats.
Umder 1900-talet förekom även sjöfart. Det var framför allt sågverksvaror som skeppades ut från hamnen. In kom mindre skutor med byggnadsvaror bl.a cement. 1964 avseglade den sista skutan med sågade trävaror från hamnen.
Vid hamnen pågick under 1900-talet buntläggning av virke som sedan bogserades till massafabrikerna. MoDo var sista intressent. Bolaget lade ner verksamheten 1974.
Mitt emot nuvarande kajanläggning låg på andra sidan fjärden Varvet. Under mitten av 1800-talet var här livlig verksamhet. Fem fartyg byggdes och sjösattes bl.a två skonerter Neptun 1854 och Ida 1857. Neptun mätte 52 fot och Ida 92 fot i längden. År 1861 sjösattes barken Cecilia. Fartyget hade en längd av 141 fot och en bredd av 31 fot. Beställare för bygget var verksägaren Oskar Palm Ånäset. Tyvärr måste Palm strax därefter göra konkurs och barken såldes till en redare i Hamburg. Cecilia blev det första tyska skepp som seglade direkt till Japan. I en samtida tysk tidning beskrevs fartyget som den vackra och sköna preussiska barken Louise Kniffe (nytt namn)
A. Olsson
|
|
Senast uppdaterad ( 2006-02-10 )
|
